Det börjar med en, möjligen omedveten, kritik av kapitalismen. Fortsätter sedan med en kritik av våldet mot civila i jakten på terrorister i muslimska miljöer. Men slutar i en sorts Amerikansk nationalism som vi hade kunnat leva utan. Ändå är det spännande, lika spännande som Olympus has Fallen - om inte ännu mer. Samma ointressanta amerikanska president dock, samma - nu upprättade - secret service man, men inte samma terrorister. Denna gång är det London som faller samman: Westmisnter Abbey, Houses of Parliament mm.
Här finns en spänning mellan det ofödda barnet och det dödande våldet: liv kontra död. Tyvärr görs det inget av det, mer än korta inslag av vanligt och gudföräldraskap, men det vore kanske att begära för mycket. Om ämbetet stod i centrum i förra filmen är det snarare polisväsendet det kretsar kring nu - vem kan man lita på?
Bäst är den ganska elaka skildringen av världens ledande kvinnor och män, sämst är all skjutning i mörker. Hur kommer det sig att bara vår hjälte, Mike Banning, träffar när elitsoldaterna bland terroristerna inte gör det? Märkligt, eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar