Egentligen är de flera, leendena. Så används också plural i ex den engelska titeln ("Smiles of a Summer Night"). Just de passagerna med "narrens" ord om sommarnattens olika leenden är fina. Smakar Shakespeare, liksom delar av den eleganta, men också triviala, förvecklingen där kärleksparen byts ut under filmens gång. Ganska lättsamt utan större tyngd.
Bäst är de levande, kraftfulla kvinnoporträtten - i kontrast till de enfaldiga karlarna. Särskilt gamla fru Armfeldt. Så frispråkiga äldre damer saknas i modern film! Anmärkningsvärd är också den bergmanska "uppgörelsen" med Martin Luther, här i form av den enfaldige teologistuderande Henrik och hans kamp för dygden och att fåglarna ska undvika "att bygga bo i hans hår". Vilket de gör och lusten vinner över dygden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar