Ett kammardrama på en ö, i ett hus. Fyra människor som är beroende av varandra och som utnyttjar varandra. Stundtals ganska otäckt. Tre män, en kvinna. En läkare, en författare, en som tvivlar på livet och en som är galen.
De stiger upp ur vattnet i inledningsscenen, som de första människorna och stiger sedan upp i himlen (med helikopter!) i slutscenen. Däremellan gör de varandra illa. Oerhört snyggt filmat, fint skådespeleri, men tungt och inte helt övertygande. Dock mycket vackert i slutreplikerna där Guds existens bevisas av vår gudslängtan och av vårt gudssökande. Allt utifrån 1 Joh 4:16 "Gud är kärlek".
Naturligtvis intressant att titeln är hämtad från Paulus "Nu se vi ju på ett dunkelt sätt såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte" (1 Kor 13:12 1917 års översättning)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar