Vänskap är en central idé, men den är inte helt begriplig. Vänskapen mellan Nelson Mandela och hans till en början rasistiske fångvaktare bär inte genom denna ganska träaktigt berättade politiska historia. Dålig dramaturgi och icke-engagerade skådespelare gör att jag aldrig förstår vad dessa väldigt olika män har gemensamt, förutom att deras söner kör ihjäl sig. Teologiskt ges det ett intressant svar på frågan från barnen varför de vuxna tillåter skillnad på människor, dvs apartheid. Svaret lyder: "Vi kan inte ifrågasätta Gud". Intressant med tanke på 1 Mos 1:27 och Rom 2:11.
Bäst är Mandelas värdighet, några snygga sextiotalsklänningar och slutmusiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar