En hjältesaga mot en mörk botten, eller en romantiserad bild av raskonflikter inom Amerikanska armén under Andra världskriget? Både ock. Skildringen av motståndet mot de afroamerikanska stridsflygarna känns realistisk, både från högre befäl inom flygvapnet och vanliga soldater från andra kompanier. "You´re coloured men in a white army!" Samtidigt är skildring av soldaterna alltför shablonartad - odisciplinerade, charmiga, storsnackande, coola. Inte särskilt realistiskt för stridande soldater. Dessutom är de superskickliga piloter allihop! Till viss del stämmer det, just dessa flygare fick en rad utmärkelser efter kriget, men jag tror inte på den afroamerikanske mannen som en cool snubbe som inte följer order, garvar sig igenom ett krig och vinner till slut.
Ändå spänning, välgjorda flygscener, viss melodram, men med ett tydligt ärende: upprättelse! Ett plus är att tyskarna talar tyska och italienarna italienska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar