Det finns mycket att gilla med den senaste James Bond-filmen. Blinkningarna till de tidigare filmerna, komplexiteten i relationerna och den otäcka, onda skurkens karaktär (jag kommer aldrig att kunna se Javier Bardem igen utan att rysa) och sist men inte minst det outgrundliga temat Åldrande. För är det inte egentligen det allting handlar om? M:s påtvingade pensionering och suspendering, som hon naturligtvis inte låter ske, och James Bonds avtackling som delvis kanske beror på en skada men förstås också handlar om hans eget åldrande och den egna livshistorien som hinner ikapp honom. Här blir Silvas (Javier Bardems) ondska så förödande för han delar samma historia men använder den på ett helt annat sätt. Den verkliga spänningen handlar inte om vem som har mest muskelmakt och intelligens utan om vansinne eller klokskap ska få råda. Och i den här filmen är förlåtelsen en del av klokskapen. Mycket intressant, och dessutom spännande och snyggt gjort.
... och mycket intressant, spännande och snyggt skrivet.
SvaraRadera