Betyg: 3 monument
Det viktigaste är Harrys slutreplik när de som vilka ungdomar som helst lämnar skolan för sommaren: "Vi har i alla fall något att kämpa för". Vänskap, gemenskap, omsorg, omtanke, kärlek... Voldemort är ganska dålig på detta, vilket ju också är hans svaghet. Ondskan kan inte segra över omtanken, vänskapen och kärleken. Det går helt enkelt inte, även om världen ser ut som den gör. Det är god skapelseteologi, dvs det finns något gott i världen, något vi fått i och med att vi är mäniskor och som är värt att kämpa för. Det är långt från en asketisk kristendom som gör tydlig skillnad på den syndfulla jorden och den goda himlen.
Kanske skulle man kunna säga att Harry Potter är ireneisk (Irenéus, tidig kyrkfader) eller kanske rent av wingrensk (Gustav Wingren, svensk 1900-tals teolog) . Jag tror inte Gustav Wingren skulle misstycka.
Nu är kanske inte filmen i sig ett inlägg i den kyrliga och teologiska diskussionen, men som sådan kan den också ses. Men nog mest som en ganska spännande film om några ungdomar som är just väldigt mycket ungdomar. Bra så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar