Forskningsmiljöer, särskilt naturvetenskapliga sådana, är ganska tråkiga. Sterila och livlösa liksom öknar (fast med betydligt fler grejer). Den här filmen är ganska tråkig då halva filmen utspelar sig i livlösa laboratoriemiljöer och den andra halvan i steril ökenmiljö. Svårt att säga vilken del som är tråkigast. Kanske är det lite kul när Hulken studsar som en gummiboll genom öknen, men vid närmare eftertanke är det enbart fånigt.
Egentligen handlar det om relationen fader-son, där det biologiska arvet helt slår ut det sociala. Intressant rent ideologiskt hur uppväxten helt saknar betydelse, det är enbart arvet från den från 2-årsåldern frånvarande fadern som styr sonens vuxna liv. Föga trovärdigt.
Egentligen är Hulken skapad i ett tidigt sextiotal då kritiken mot kärnvapen började växa enligt Christian Schremser, läs allt han skriver här. Det märks dock inte mycket av det i filmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar