Slaktaren

Betyg: 4 monument

Den unga rektorn för byns skola möter slaktarens son som just återvänt efter femton år som soldat i bla Algeriet och Indokina. Han uppvaktar henne med utvalda slaktdelar som hon tar emot medan hon rättar barnens skrivböcker. Allt tycks vanligt och stillsamt tills ett brutalt mord uppdagas och sedan ett till och ett tredje. 

En rak berättelse om förtvivlan, krigsskador, läxläsning, längtan och den moraliska frågan om du kan älska en människa oavsett vad denna gjort, eller vad du själv gjort. Kanske kan vi se det som en kommentar till bibelordet "Anden vill, men kroppen är svag" (Matt 26:41). Vackert, vemodigt, vardagligt och mycket bra. Roligast är när barnen i mellanstadiet övar skönskrivning och får skriva av en fullkomligt omöjlig mening av Balzac. Det är fransk skola i ett nötskal!

Sirenen från Mississippi

Betyg: 4 monument

Lögner, kärlek och en röd bil i en intressant historia som tar sin början på ön Réunion. En tobaksfabriksägare har via kontaktannons hittat en fru som han väntar med båten som är på väg in i hamnen. Men när passagerarna stiger av är det ingen som liknar fotografiet. Ändå är hon där rakt framför honom, vackrare än han kunnat tänka sig. Men vem är hon egentligen? Mystiken ger med sig och det utvecklar sig till en annan historia än vad vi trott från början.

Elegant skådespeleri mellan Jean-Paul Belmondo och Catherine Deneuve. I grunden handlar det om passion, klass, frihet och död. I inledningsscenen gestaltas hur ön fått sitt nuvarande namn och senare i filmen får vi veta att av "89 religiösa institutioner på Réunion är 62 katolska kyrkor, 20 pagoder, tre moskéer och fyra adventisttempel." Detta har inget med handlingen att göra, men är intressant ändå. Roligast är att när de går på bio ser de "Johnny Guitar", en lite udda Westernflm.

Korpralen

Betyg: 3 monument

Filmen är egentligen inte svart-vit utan lergrå när de franska krigsfångarnas liv beskrivs; hur de förflyttas längre in i Tyskland, hur de förgäves försöker fly, hur de maskar och försöker upprätthålla någon sorts värdighet i arbetslägren. Det är kamratskapet som är poängen, hur män från alla samhällsklasser tvingas att leva tätt tillsammans och lita på varandra, en sorts klasslös tillvaro. En sådan erfarenhet av möten över klasstillhörighetens gränser var viktig att påminna om tidigt sextiotal då filmen gjordes.

Det är en sorts komedi, eller mer en social skildring med glimten i ögat. Inte särskilt rolig, men med en fyndig dialog. Välgjord och välspelad, men lite händelselös. Bäst är stoltheten när de berättar om sina olika yrken; elektriker, kypare, bonde, biljettkontrollant på tunnelbanan. Rörande. Roligast är den tyska officeren på cykel. Så fånigt uppblåst. 

Sommarens dårskap

Betyg: 3 monument

Kärlek med förhinder i Venedig i det som mest av allt kan betraktas som en reklamfilm för staden. Vackra vyer över hustak, kanaler, Markusplatsen i alla sorters ljus, gondoler i skymningen som passerar under små broar. Jane Hudson (Katherine Hepburn) är en amerikansk turist som olycklig och ensam reser i Europa. Hennes glada humör och käcka kommentarer rimmar illa med hur hon egentligen mår tills hon möter Renato. Men ... han är en gift man. Det hade kunnat bli en kommentar till katolska kyrkans förbud mot skilsmässa, grundat på Jesu ord i Matteusevangeliet 19:6, men filmen är en komedi och berör inte teologiska frågor.

Drinkar och moral, turism och relationer, kärlek och vänskap. När semestern är över och sommaren går mot sitt slut lämnar Jane Venedig lika ensam som när hon kom, men hon har fått vara lycklig en stund. Gott nog. Bäst är hennes vänskap med gatpojken Mauro som hela tiden försöker sälja nya saker till henne.

Cannonball

Betyg: 3 monument

En illegal biltävling tvärs över den amerikanska kontinenten, från Los Angels till New York. Det gäller att komma först oavsett sådana triviala hinder som trafikpoliser och hastighetsbegränsningar. Vi får följa ett antal ekipage, vart och ett med sin idé om vad de ska göra med prispengarna och hur de har tänkt vinna - någon kör i smyg ombord bilen på ett flygplan, någon annan placerar en bomb under den troliga vinnarens bil, en tredje lejer prickskyttar, en fjärde bara kör, en femte förför poliserna som jagar dem, en sjätte har direktkontakt med en raidostation och leverar nya countrylåtar som skrivs under tiden...

Det är fånigt och fartfyllt. Mycket explosioner, en del slagsmål, men mest bilåkande. Efter att de flesta bilarna mer eller mindre massakrerats under tävlingens gång vinner de godhjärtade medan "den som gräver en grop faller själv däri, den som vältrar upp en sten får den över sig" (Orspråksboken 26:27). Roligast är att Coy har bilskor, det jag skulle kalla mockasiner, så sjuttiotal, men kanske praktiska att köra bil i.

Pandoras ask

Betyg: 4 monument

En kvinnas uppgång och fall i en värld av våld och trånande karlar. Lulu är en dansös som vet sitt värde och sin skönhet. En skönhet hon förmår utnyttja för att ta för sig av världen, men hon vill också vara fri och det motsätter sig samma värld. Det är djupt tragiskt då kärleken inte bär, verkligheten kräver både hyrespengar och äktenskapsregler. 

Ytterst elegant med Louise Brooks som Lulu i den berömda frisyr som fått namn efter rollgestalten. Det spritter av levnadsglädje i Lulus kropp och ögonkast, medan Londondimman i slutet kväver allt levande. Så faller hon från toppen till botten, från liv till död. Mycket gott skådespeleri ner till minsta biroll. Vid sidan av skådespeleriet är scenografin fantastisk, särskilt konsten på väggarna i Dr Schöns hem. Men bästa scenen är den underbara röran bakom kulisserna när Lulu ska premiärdansa på varietén. Det är långt från denna lekande lätta scen till Frälsningsarméns långsamma julvandring bland de fattiga och utslagna i Londons slum, det som blir en sorts stillsamt glimmande hopp i slutscenens mörker.

Mannen med järnmasken

Betyg: 2 monument

De tre musketörerna plus D'Artagnan är gamla och i viss mån trötta. De står i kungens tjänst, i synnerhet D'Artagnan som nu leder kungens musketörer. Men kungen är en ung spoling som inte sköter vare sig sina relationer eller sitt kungarike. Till sist blir beslutet att göra sig av med kungen, men D'Artagnan vägrar och de forna vännerna blir fiender. Filmen berör faderskap på ett lite oväntat sätt, men huvudhandlingen är dels splittringen mellan vännerna och dels det faktum att det finns en tvillingbror till kungen som hålls fången bakom en järnmask. Vill du veta mer om den historiska bakgrunden se här.

Det är ganska dåligt spelat, särskilt Gérard Depardieu som Porthos (men han är väl ändå världens sämsta skådespelare!). John Malkovich (Athos), är den som gör sin roll bäst, men även han haltar ibland. Det är mycket kostymer, storslagna vyer över slottsparker och grymma fängelsebilder. Man allt är för konstgjort och känns bara som dålig teater. Berättelsen om David, Batseba och hennes man Uriah (Andra Samuelsboken) upprepas, liksom ett gammalt scoutlöfte. Roligast är att när våra hjältar ska klä sig i sina gamla musketörkläder bär de mässhakar som påminner om den mässhake jag prästvigdes i.