Stowaway

Betyg: 4 monument

Jag minns när fröken i sjunde klass med vibrato på rösten läste Karl Asplunds dikt om Titanics förlisning, ”Hjältarna". Ännu hör jag orden som upprepas  ”... någon måste lämna båten”. Så även här. Ett rymdskepp på väg till Mars med en besättning på tre personer upptäcker en ofrivillig fripassagerare. Rymdskeppet är egentligen bara byggt för två, men Hyperion, företaget bakom, chansar. Så, syret räcker inte hela vägen. De har en möjlighet att producera syre själva och de kan försöka tömma delar av solpanelen på syre, men det är mycket riskfyllt.

Klaustrofobiskt med trånga korridorer, minimala utrymmen och ensamma människor i rymdens enorma instängdhet. I centrum står frågan om vem som är en god människa. Rymdskeppet kan inte bära dem alla. Vem offrar sig? Vem ger sitt liv för andra? Vem ”lämnar båten”? Storartat, vackert, sorgligt. 

Spectre

Betyg: 4 monument

En av de bästa sakerna med Bond-filmena är att vi får resa till så många platser. Här; Mexiko City, Österrikes alper, Rom, London, Tanger, den marockanska öknen och tillbaks till London. Men vi tas även med till "en plats där nåden inte existerar", en plats av ren ondska där Gud inte är närvarande, där mäktiga män planerar människohandel, fuskmediciner och kamp mot demokratin. Därifrån går trådarna till MI6 och en värld av övervakning bortom demokratisk insyn. De gamla 00-agenterna ska bort och ersättas av AI, drönare och nätövervakning. Men James Bond, står emot tillsammans med Moneypenny, Q och M.

En mörk historia om fienden inuti, om den egna historien och våldets konsekvenser, skildrat i dystra färger och med dov humor. I ett samtal får Bond frågan om varför han blev mördare/agent - alternativet var präst svarar han. Intressant med präst som motsatsen till hemlig agent. Värst är idén med en hemlig storebror. (James Bond ska inte ha någon historia!!) Annars är det bästa när Bond kastar pistolen i slutscenen. Där kunde allt ha slutat.

Nouvelle vague - Den nya vågen

Betyg: 5 monument 

Mycket snyggt, mycket smart, till och med roligt ibland när vi får vara med om inspelningen av Till sista andetaget - en av den franska nya vågens främsta filmer. Vi får möta Jan-Luc Godard när han kedjerökande och avundsjuk sitter vid sin skrivmaskin på redaktionen för Cahiers du cinéma. Hans kamrater på redaktionen har alla fått göra film, men inte han. Så kommer möjligheten och han får sin chans. Men hans idéer och utmanande sätt mot allt och alla faller inte i god jord. Inspelningen blir kaotisk, men resultatet blir historiskt.

En underbar film om att göra film, både om "auteuren" och kollektivet - kanske mest om kollektivet; fotograf, scripta, andre fotograf, regisassistent, sminkös, skådespelare. Det är dessa som skapar filmens dynamik mycket trots regissörens tandvärk, feber och dåliga humör. Men utan Godards mod att bryta med filmandets konventioner hade det inte blivit så bra. Det är en film om kärleken till film och hur krävande den kärleken kan vara.

Quantum of Solace

Betyg: 3 monument

Är det hämnd eller förlåtelse som uppfyller vårt mått av tröst? En viktig frågeställning för en man som lever på att söka upp och eliminera sina fiender. James Bond sörjer den kvinna han faktiskt älskade, men vill inte kännas vid sin sorg. Istället tar han upp där förra filmen (Casino Royale) slutade och fortsätter jaga den organisation som ansvarade för hans älskades död. Dock blir det inte lika bra som då.

Men det blir till den kanske mest politiska av alla James Bond-filmerna. MI5 framstår som goda socialdemokrater när de till skillnad mot CIA inte föredrar korrupta politiker köpta av kriminella cyniker framför folkvalda marxister. Det visar på en konflikt med USA som stämmer helt överens med dagens politik, fast filmen är gjord 2008. Bäst är lastbilen med nytillverkade likkistor som kracshar i Port-Au-Prince, fånigt men ganska kul.

Det var bara en olycka

Betyg: 4 monument

En enbent man behöver hjälp när bilmotorn krånglar. På bilverkstaden som hjälper honom reagerar en av mekanikerna på ljudet från hans benprotes. Han känner igen ljudet från fängelsetiden och tortyren. Förtvivlad av minnena som väcks och fylld av både skräck och hämnd följer han efter mannen, slår ner honom med en spade för att begrava honom levande i ödemarken. Men, när de talar med varandra blir han osäker. Är det rätt man? Är det torteraren som förstört hans liv? För att bli säker söker han upp andra som satt fängslade samtidigt och torterades av samme man. Men kan de avgöra? Ingen har sett honom, alla torterades med huva över huvudet...

En grym historia skildrad rakt upp och ner, men samtidigt också absurd och humoristsik mitt i svärtan och grymheten. Ljudbilden består av enbart vardagsljud; trafik, människor som pratar på avstånd, hundar som skäller, fågelkvitter. Avsaknaden av musik gör bilderna och talet mer koncentrerat, men också svårare att följa. I grunden handlar det om mänsklig värdighet contra hämnd; om att bevara sin humanitet och inte bli som de. Vilket resulterar i slutet som är det kanske enda möjliga, men också det grymt - kanske.  

Casino Royale

Betyg: 4 monument

Det är en tyngre och mörkare James Bond vi möter i Daniel Craigs gestalt, mindre artikulerad och knappast leende. I mitt tycke gör det filmerna bättre. Men bäst är kanske att vi slipper de nakna, inoljade kropparna i introt. Här är det grafiskt rent och mycket snyggt med människor som spelkort eller spelkort som människor. James Bond är ny på jobbet och prövas först i ett svart-vitt Östeuropa för att sedan misslyckas i Uganda bland barnsoldater, bombtillverkare, byggnadsarbetare och diplomater. Spåren leder till en gemnsam finansiär för världens terrorister; Mads Mikkelsen som kan gråta tårar av riktigt blod. Finansiären besegras vid spelbordet, men våldet väntar i kulisserna. 

Judi Dench är lysande som M och Eva Green är äntligen en kvinna som kan mäta sig med Bond vad det gäller sarkasm och coolness. Roligast är deras ordväxling när hon hävdar att hon har en katolsk uppfostran och James Bond utbrister: "-I hate it when religion comes between." Varvid hon svarar iskallt: "-Religion and a locked door." Slutet är grymt, vilket hör till tyngden och det mörka men filmen slutar egentligen inte utan fortsätter i nästa film: Quantum of Solace. 

Die Another Day

Betyg: 3 monument

Kanske den bästa av Pierce Brosnans Bondfilmer. James Bond surfar in på en bevakad strand i Nordkorea. Tanken är att stoppa en vapenhandlare, men han blir avslöjad och får tillbringa drygt ett år i Nordkoreanskt fängelse under tortyrliknande förhållanden. När han väl blir utväxlad friställs han utan uppdrag och utan licens. Han är en föredetting, en som låtit sig tillfångatas. Detta ger en mörkare bild än vanligt. Men strax är han på banan igen och tortyren är glömd. Han far till Kuba och möter en amerikansk agent - som varken är tjock eller har blommig skjorta. Sedan tar äventyret honom till Island där han måste tillintetgöra ett vapen som skulle kunna påskynda den globala uppvärmningen - betalt med konfliktdiamanter. 

En märklig växling mellan Nordkorea och Island, en osynlig bil, en isjakt och ett ishotell som smälter. Intressantast är den relativt positiva bilden av Kuba och idén att en terrorist i andras ögon är en frihetskämpe. Guds skaparord ur 1 Mos 1:3 missbrukas å det grövsta. Annars är det mest förvånande att The Clash finns med på soundtracket med "London Calling". Roligast är alla gånger att James Bond på Kuba låtsas vara fågelskådare med kikare och Collins guide till Västindiens fåglar, skriven av den verklige James Bond!