Merry Christmas, Mr Lawrence

Betyg: 4 monument

Ett japanskt fångläger på Java under Andra världskriget. Kampen förs mellan de brittiska och japanska officerarna, en ojämn kamp som jämnas ut i och med krigsslutet. Det handlar om makt, vänskap, ära, stolthet, manlighet, förtroenden, hierarkier ... allt som har med militarism och manlighet att göra. Till det en stor mängd våld, övervåld och sadistiskt våld. Bakom det hela, politik och anspråk på att ha rätten på sin sida. Något som i filmens slutscen kompliceras - då rollerna är de ombytta. 

Det är en grym, men ytterst välspelad och välberättad historia med mycket snyggt filmfoto. Nästan koreografiskt rör sig de japanska soldaterna bland de mer odisciplinerade brittiska fångarna. Det är också britterna som vänder sig mot gudarna i ett missriktat uppror, men samtidigt sjunger de psalmer, t ex SvPs 230 "Klippa du som brast för mig". I grunden är det en film om försoning - om en kultur där försoning inte räknas, men ändå är nödvändig.

Maximum Risk

Betyg: 3 monument

Det börjar med en vansinnesjakt som avslutas med en begravning, men inte den beravning vi tror. Mycket action, mycket rörelse, mycket jagande i och utan bil; på tak, genom nattklubbar och ryska bastuar, över smågator i Nice, hängande i balkonger, i trapphus och slutligen i ett slakteri. En fransk polis inser att han har en tvillingbror när denne dör, en tvillingbror som varit aktiv i den ryska maffian. För att förstå vem brodern var reser han med livet som insats till Lilla Odessa i New York där han tas för sin bror - en avfälling. 

Våld, mycket våld, men också Dostojevskij, en tatuering med hammaren och skäran och en broderlig välsignelse i all välmening. Spännande, men lite irriterande att alla talar dålig engelska, med rysk eller fransk brytning.

Slavskeppet

Betyg: 3 monument

En intressant moralhistoria - skriven av William Faulkner - om slavskepparen som ångrar sig och vill lägga av, men hans besättning gör myteri för de vill fortsätta med den förbjudna, men så lönsamma människohandeln. När de väl ställs inför rätta får vi inte höra kaptenens dom, men att han befinner sig väl och nöjd på en plantage på Jamaica strax efteråt förutsätter ett frikännande. Men har han gjort någon botgörelse? Har han rätt att bara lägga sin historia bakom sig? Kan han komma undan skulden för slavhandeln? Filmen ställer inte de frågorna, men vi som ser filmen nu 88 år senare ställer dem. Slavarna blir bara statister i en moralhistoria som inte berör dem. Det är förövaren som lägger sin historia bakom sig, inte offren. Dagen efter såg jag Brutalisten som handlar just om det - att offren inte kan lägga historien bakom sig, den förföljer ständigt - och enligt kristen moral bör förövaren ställas till svars och genomgå någon form av botgöring för att försoning ska bli möjlig. Det sker inte här.

Arbetet på segelskeppet är syggt filmat, annars en ganska rakt berättad historia med medelmåttiga skådespelarinsatser. Vi förstår också från början att skeppet är förbannat, trots den ganska lama bön som följde dess sjösättning. Filmhistoriens sämsta bandagering ingår dessutom.

Brutalisten

Betyg: 5 monument

En fantastiskt välgjord film, bra manus, fint skådespeleri, snygg ljudbild och en historia som egentligen först blir helt begriplig i slutminuterna. Det är oerhört elegant gjort om flyktingens erfarenhet, om hur orätten aldrig går ut kroppen, hur livet präglas av de plågor du upplevt - i detta fall Andra Världskrigets koncentrationsläger. I den nya sköna värld som byggs i USA efter kriget dyker en krigsplågad judisk arkitekt upp och får ett uppdrag han inte kan motstå, men inte heller kan dela med någon annan. Långt senare förstår vi varför. Det är grymt och stundtals obehagligt men också kraftfullt och elegant.

Bara en film om en arkitekt skapar ju snygga vinklar och bilder i sig - om det dessutom är en modernist och Bauhaus-utbildad sådan blir det än bättre. Stundtals är fotografiet en ren njutning, men bäst är nog ändå scenerna i marmorbrottet i Carrara (bilden). Så magnifikt, mystiskt, vackert och brutalt på samma gång.

EO

Betyg: 2 monument

En cirkusåsna blir hemlös när militanta, polska djuaktivister tvingar cirkusen att göra sig av med djuren. För åsnan var cirkusen dess hem, en plats med både hårt arbete och omtanke, både slag och kärlek. Men nu hamnar åsnan på en bondgård där den inte trivs så en natt sparkar den sönder sitt staket och ger sig ut i friheten. Det är inte så lätt visar det sig, att vara åsna i vår nya hårda värld. Människorna är mest hot och de som visar sig vänliga har alla sin egen agenda; kort sagt, människorna kan man inte lita på och knappast de fisförnäma hästarna heller, eller korna som bara bryr sig om sitt. Åsnan blir en mycket ensam varelse. Om sedan slutet i Italien innebär himmel eller helvete - det begriper jag inte. Nog en dystopi i vilket fall.

För mycket bildpoesi med märkliga kameravinklar och infrarött ljus. Kanske är tanken att vi då ska se världen med åsnans ögon, men det känns föga övertygande. En del fina naturbilder, särskilt om natten vilket hjälper upp lite grann. Ett nattvardsfirande blir aldrig genomfört och ett ridhus invigs med pompa och ståt; tal av lokalpolitiker, liten blåsorkester och välsignande präst (det är förstås i Polen).

Resa till Italien

Betyg: 2 monument

Ett engelskt par reser i bil till Italien för att hantera ett gammalt hus som en onkel lämnat dem i arv. Mycket Italien, lite handling. Men på något vis rör det sig kring liv och död, det talas om graviditet och längtan efter barn medan de besöker ossuariet i Neapel på Fontanelle kyrkogården (bilden). Parets relation är dålig från början och det vettiga vore att de skiljs åt, men filmen slutar tvärtom och det är smått obegripligt. Ingrid Bergman är inte så bra som hon brukar, men ändå den som håller ihop denna skiss av en film. 

Det mest intressanta är de pågående utgrävningarna av Pompeji. Vi får se en del statyer som saknar blygsamhet, vilket är lite roligt, annars inget överhuvudtaget att skratta åt. Avundsjuka på naturlig bön förekommer, liksom bön för de döda - vi är ju i Italien!

Giftsmugglare/Cairo Road

Betyg: 2 monument

En propagandafilm mot  narkotika och natkotikasmuggling placerad i Egypten tidigt femtiotal. Filmen utger sig för att vara en hyllning till den Egyptiska narkotikapolisen, men är samtidigt rejält nedvärderande av det  Egyptiska folket. En ung, naiv poliskommissarie tror sig vara en smugglarliga på spåret, men hålls tillbaka av sin arrogante chef. Så småningom får vi delar av hans arrogans förklarad medan den unge mannen blir lurad av skurkarna och måste göra ett ingripande med fara för sitt liv för att ställa allt till rätta. Slutet gott, men då ringer telefonen och en ny smuggling misstänks. Det tar aldrig slut. 

Rätt oengagerat skådespeleri, men några halvspännande vändningar i storyn. Det mest intressanta är att polisen har rätt att tillgripa alla medel i kampen mot narkotikan, det är som att bekämpa en smittsam sjukdom. Några måste offras i kampen. Bäst är kamelkåren som rycker ut och att det äts mat i all hast vid ett par tillfällen.