Betyg: 4 monument
Ansträngda skratt, snygga klänningar och saxar mot världen. Marie och Marie inser att världen är rutten och bestämmer sig för att vara ett med världen. Följaktligen gör de precis vad som faller dem in - stjäl när de behagar göra så, förför och lurar äldre män, undviker arbete, badar när det behövs, klipper sönder allt som kan liknas vid fallosar; gurkor, morötter, korvar och äter hämningslöst, samtidigt som de skrattar, ställer självklara frågor och beter sig allmänt oordentligt.
Det är vansinnigt snyggt, en sorts prepunk i sextiotalets Tjeckoslovakien, och våldsamt roligt. Matkriget på slutet är magnifikt. Samtidigt är det ett effektivt politiskt statement mot borgerliga, liksom reellt existerande socialistiska, ideal (ungefär desamma = skötsamhet, arbete och stick inte ut). Jag tänker på Barbro Lindgrens Loranga, samtidigt som vi här ser sådant som sedan kommer på film flera år senare - exempelvis bordsdansen i "Hair".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar