Betyg: 3 monument
Det krävs nog att du, som jag, är gammal rollspelare för att riktigt uppskatta denna TV-film där en ung Tom Hanks gör en av sina första stora roller. Utgångspunkten är moralpaniken kring rollspelen på tidigt åttiotal och hur de inte bara skapar problem med skolgång och läxläsning utan helt enkelt skapar psykoser. En grupp ungdomar på ett college blir vänner genom att spela rollspel. Alla har de sina historier, sina knepiga familjerelationer att på olika sätt förhålla sig till, men i rollspelet är de fria. Det ger mig associationen till Jesu ord i Matteusevangeliet 10 om att ”ta sitt kors”.
Det som händer är att ungdomarna flyttar ut rollspelet från studentrummen till ett närbeläget, avstängt grottsystem där det är tillträde förbjudet. När spelet blir ”verklighet” bryter psykosen fram. En psykos som skulle ha kunnat framkallas av något annat likaväl. Det är otäckt, men också snällt. Sorgligt, men också fint om vänskap, sorg och längtan efter att få vara någon annan. Snyggast är infarten till Manhattan - över Queensboro Bridge, antar jag. Sämst är nog skådespeleriet - ingen spelar särskilt övertygande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar