Spegeln

Betyg: 4 monument

På något vis handlar det om ord, språk och minnen. Om saknad och vad förlusten gör med oss människor. En pappa lämnar familjen och det sätter spår hela livet. Ironiskt nog återkommer pappans röst i uppläsningen av sin egen kärlekspoesi - om vi nu ska se filmen självbiografiskt. Mycket talar för att det är meningen. Annars är det en historia som berättas, eller snarare skildras, i fragment blandat med bildpoesi, dokumentära inslag från andra delar av världen, krigsminnen, drömmar och små realistiska scener. Det är vackert, fascinerande och väl sammanhållet, men inte helt begripligt - vilket ju inte behöver vara meningen.

Eld, jord, luft och vatten spelar en tydlig roll, liksom Rysslands särställning i den kristna världen. Till det en illustration av Mose brinnande buske i Andra Moseboks tredje kapitel.