Mannen som visste för mycket (1956)

Betyg: 4 monument

Det börjar med pukorna och sedan kommer cymbalerna - själva filmens clou. Även om vi vet det från början minskar det inte spänningen. Något kommer att hända när cymbalerna ljuder i Albert Hall!

En ganska ordinär läkarfamilj dras in i en historia med spioner, mord och kidnapping. James Stewart, som pappan, är precis så trist och ordinär (och dessutom lite för lång) som en läkare från Indianapolis på kortsemester i Marakech några år efter Andra världskriget kan ha varit. Det är en av de stora poängerna, den ordinära, ganska taffliga, men också desperata pappan/maken som gör allt för att rädda sonen från kidnapparna - medan mamman/hustrun egentligen är den som löser det hela.

Här får vi vara med om att kyrkklockorna ringer för frihet på ett mycket handgripligt sätt. Vi får läsa lite partitur, höra Doris Day sjunga "Que sera" en gång för mycket och vara med om en rejäl utskåpning av "engelska intellektuella". Plotten är densamma som i 1934 års version, men här har Marocko ersatt Schweiz och den predikande skurken är inte lika läskig.