Fascisten

Betyg: 4 monument

Den italienska titeln beskriver filmen bättre än den svenska; "Il conformista": En man besatt av "normalitet" söker sig till fascistpartiet i Italien och dess säkerhetstjänst. Vi får följa honom och partiets uppgång och fall i en serie uppbrutan scener, återkommande bilder och udda kameravinklar. Det är lika vackert som otäckt. Återkommande känslor är rädsla och feghet, ibland hör de samman, ibland står de var för sig. Filmen blir till en en svidande skildring av fascismen som omoral - de som talar så högt om moralen!

Några scener blir kvar; ett skrivbord fullt av valnötter, en blomsterförsäljerska som sjunger Internationalen med sina små barn och en långdans där vi anar folkets seger över fascsimen samt en av de längre biktscener jag sett på film.