Betyg: 4 monument
I grunden en motsättning mellan sand och betong, mellan det ursprungliga och det förädlade. Betongen, den imperialistiska civilisationen är hårdför, kantig, tung och lätt att pulverisera. Sanden, det naturliga ursprunget å sin sida, är vacker och smidig, ger med sig och skiftar färg i morgonljuset. När de möts förlorar betongen och järnet som är dess broder. Sanden skiftar en aning och splittrar eller slukar betong och järn. Och solen går upp eller ned och det är vacker så det gör ont.
Det vi får följa är en politisk manöver av stora imperialistiska mått och det gryende motståndet. Vackert, grymt och välgjort. Särskilt de stora svepen över tomma salar och ändlösa öknar. Här råder en välsignad avsaknad av detaljer. Det är stora rena ytor som gäller, sand, betong, järn, himmel. Människorna däremot är mer komplexa, förutom de ondaste av de onda - Harkanens!
Teologiskt handlar det om Jihad, det heliga kriget. Om bön att få leva ett tag till, om kontroll över rädslan och en ödmjukhet inför tillvarons bistra krav.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar