Betyg: 3 monument
Fånigt, ibland roligt, men mest fånigt om det inte vore för minspelet - det tar udden av alla fånerier. Någonstans i dumheten finns en värdighet. Någonstans i klumpigheten finns en ömhet. En humanism mitt i allt elände. För elände är det. Efter en misslyckad kärleksaffär blir de båda vännerna lurade att ta värvning i Främlingslegionen. Då de enbart skapar kaos och anarki fängslas de för att sedan "arkebuseras i gryningen". Så sker givetvis inte, men döden är ändå en förvånansvärd realitet.
Mest udda är ångstrykjärnet och naturligtvis slutet utifrån den diskussion de tidigare fört om reinkarnation. Långt från kristen tradition och minst lika långt från hinduisk eller buddhistisk tradition. Fånigt, men rart på något vis. Jag tror allt nog handlar om vänskap, i vått och torrt, i liv och död.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar