Det är så oerhört vackert tecknat, ängen utanför huset, de halvt igenvuxna rabatterna. Jag har tidigare uppskattat Studio Ghiblis filmer för de vackra stadslandskapen, men det här är bättre.
Som alla filmer från Studio Ghibli står utanförskap och hushållning av ändliga resurser i centrum. Arietty är en lånare, en återbrukare som tar hand om småsaker som de storväxta inte behöver eller bryr sig särskilt mycket om. Men hon tillhör också en utrotningshotad art, som tvingas bort från sin naturliga miljö i de stora människornas närhet. Så tvingas fantasi och mystik bort från vår civilisation av rationalitet och effektivitet.
Men det handlar också om vuxenblivande. Ariettys väg till självständighet går på tvärs med föräldrarnas invanda oro och försiktighet, den leder egentligen också till katastrofen - som i sig är en ny början. Den realistiska skildringen av föräldrar-barn relationen är det bästa i filmen - förutom naturteckningarna
Viktigt är också att Arietty är rödhårig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar