Betyg: 3 monumentTänk dig hela staden som ett enda stort instrument, eller en människokropp i en operationssal, eller ett bankkontor med allt från plinget av växelmynt mot den skottsäkra glasskivan till det stilla frasandet av nypressade hundrakronorssedlar som körs genom dokumentförstöraren... Det är helt genialiskt, men faller mot slutet platt till marken för att berättelsen är så tunn. Några trummande terrorister jagas av en omusikalisk poliskommisarie - en sorts kärlek uppstår. Varför detta sker är svårt att begripa. Men kanske handlar det inte alls om musik, inte om kärlek, inte om poliser och märkliga trumterrorister utan helt enkelt om hur det är att växa upp utan begåvning i en överbegåvad familj. Tragiskt och ensamt. Och så är det så fina vyer över Malmö och fantastiska rytmer och ljud. Det bästa är när de gör musik av kölappsplinget på bankkontoret - så skirt och elegant!
(Sedan är det också fint att metronomen får en så framträdande plats i en spelfilm. Det är en vacker tingest som jag aldrig har förstått mig på, men beundrat i smyg.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar