Ung depressiv man besatt av döden, både sin egen och andras, möter äldre, livsbejakande kvinna. Tycke uppstår, han blir glad och i slutscenen kan han spela banjo.
Egentligen en ganska tunn historia, lite svårbegriplig, men med en del poänger - särskilt genom den lätt absurda ton som präglar filmen. Här förekommer en hel del vilda bilfärder med Maude bakom ratten till musik av Cat Stevens - det är riktigt bra och mycket 70-tal. Men annars händer det inte så mycket. Harolds mamma försöker gifta bort honom med olika unga kvinnor, men Harold har mött Maude och vill inte leva med någon annnan. En ganska märklig relation mellan Harold knappt 20 och Maude 79 år - inte helt trovärdig....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar