Jordens salt

Betyg: 3 monument

En amerikansk film från femtiotalet som fullkomligt motsäger McCarthy och hans jakt på kommunister. Den är regisserad, producerad, skriven och musiksatt av de som redan var svartlistade, så de kunde lika gärna göra en revolutionär film. Filmen är delvis finansierad av det amerikansk gruvfacket, vilket känns naturligt då den handlar om en gruvarbetarstrejk i New Mexico. Det intressanta är att det inte är gruvarbetarna i sig som är huvudaktörerna, utan deras fruar. Strejken pågår i flera månader, men inget händer förrän kvinnorna träder in. Vilket de flesta män motsäger sig. 

Det är intressant att se en film från amerikanskt femtiotal som både framhåller fackföreningar, arbetare och framförallt kvinnor. Tyvärr så blir det ändå för lamt på något vis. Som om realismen tar över och kväser dramat. Vackrast är inledningsorden : "Detta är vårt hem. Huset är inte vårt, men blommorna är våra. Blommorna är våra". Mycket hårt arbete, rasism och arbetsköpare som sår split mellan arbetarna. Det känns igen! Titeln är hämtad från Matt 5:13, men här står det för barnen, det är de som är jordens salt. Bäst är när kvinnorna förs bort av sheriffens män och de sjunger:

                                Aldrig, aldrig, aldrig ger vi upp! 
                                Vi blir ett träd med djupa, djupa rötter. 
                                Aldrig ger vi upp!

Så har jag också sjungit!