Betyg: 3 monument
Marty hamnar av misstag i sin vän Doc Brown's tidsmaskin och färdas trettio år bakåt i tiden till 1955, dagarna innan hans föräldrar träffas och blir ett par. Naturligtvis ställer han till det så att han äventyrar sin egen framtida existens. Det är rappt berättat, lite fånigt, men snällt och handlar i grunden om att som Paulus skriver i Romarberevet 16:1 stå upp för det du tror på. Rart och nostalgiskt, men med ett mycket bra manus som räddar upp det hela. Vissa repliker är helt underbara när åttiotalet krockar med femtiotalet i en liten Amerikansk småstad.
De libyska terroristerna är en intresant tidsmarkör, annars är nog gitarrsolot på skoldansen bäst - och det efterföljande telefonsamtalet till Chuck Berry.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar