Betyg: 3 monument
Extremt charmig, gulligt och grymt på samma gång - men det håller inte fullt ut som film. Snygga infall, kul idéer, men helheten bär inte. Paddy växer upp som föräldralös och är mer intresserad av syrrans klänningar än att spela fotboll. Som transperson blir hen hånad, men också hårdhudad bakom den väna rösten och de tillgjorda rörelserna. Paddy, numer Kitten (efter ett irländskt helgon?), ger sig av på jakt efter sin mor och hinner sjunga i uselt rockband, vara med i en vaudevilleshow, vara utklädd lekledare på Wimbledon Green, gömma vapen åt IRA, prostituera sig och jobba som strippa på en peep-show. Allt, även polisbrutalitet, mordbrand och avrättningar skildras med en sorts lätthet som ger filmen en känsla av saga.
Mycket katolskt, en hel del ”galaktisk ensamhet”, mycket snyggt 70-tal, lysande soundtrack och en av de vackraste nattvardsscener jag sett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar