Betyg: 2 monument
Vi får följa Oscar Wilde under hans sista dagar i livet. Han lever under antaget namn i Paris, gammal (46 År!), sjuk och bortglömd. Några få vänner finns kvar runt honom. Medan döden närmar sig får vi brottstycken från hans liv, minnen, drömmar, längtan uppspelade för oss samtidigt som han berättar sagan om den lycklige prinsen.
Det är fint och ömsint, men det saknas dramatik i ett så dramatiskt liv. Vi får se en gestaltad dokumentärfilm utan berättelse. Synd, då det finns mycket att berätta
Finast är hur Oscar beskriver fängelsevistelsen: ”I cellen finns bara Gud och du” och smärtsammast är kanske svaret på var han mött Krisus: "vid Clapham Junction" - då alla människorna spottade på och hånade honom, eller när han med sorg säger: ”Jag är min egen Judas”, samtidigt som han inte gör något åt det. Kanske är det just det han menar med de berömda raderna ur The Ballad of Reading Gaol: "Each man kills the thing he loves, yet each man does not die".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar