Flickorna

Betyg: 5 monument

Det är sällan en film känns så fullkomligt helgjuten som denna Mai Zetterling-film från 1968. Allt från musik till bakgrundsljud, skådespeleri, manus, klippning, kameravinklar, scenval, budskap, form, gestaltning - allt smälter samman till en enhet. Det är helt enkelt mycket bra och filmen borde visas dagligen i dessa dagar av politisk infantilitet.

Ett teatersällskap från Stockholm reser ut i landet på turné med Aristofanes Lysistrate. Vi får följa dem på repetition, i turnébussen, på scen, i logerna ... Och hela tiden blandar sig huvudpersonernas egna liv in i pjäsens tema och handling. Det sker i en sorts eleganta montage av dagdrömmar och fantasier som plötsligt dyker upp mitt i den andra handlingen. Det blir smått absurt och spännande då vi inte har en aning om vad som ska hända härnäst: en kvinnodemonstration för fred eller en gubbmiddag med svettiga karlar som pratar skit? Bäst är sängförsäljarna och de vackra bilderna i morgondimma över Karlskrona torg (det är precis så stort!).