Betyg: 4 monument
Kärlek, lögn, död och hur svårt det är att vara människa. Francois arbetar som blästrare på en fabrik. Ett tungt och hälsovådligt jobb, men han är ung och stark och så småningom dessutom kär. Problemet är att vi från början vet att han är en mördare, barrikaderad i sitt hyresrum högt upp under taket. Det andra får vi veta senare - i långsamt övergående tillbakablickar. Kvinnorna som älskar honom försöker, arbetskamraterna försöker, grannarna försöker - men inget kan rädda Francois från sig själv.
Det är snyggt gjort med övertoningarna och trappan, hyreshuset och torget utanför som en sorts medspelare. Sympatin ligger hos Francois, medan poliserna mest är okänsliga och enfaldiga. På så vis en kollektiv berättelse genom en persons olycka. Folkfrontens tid är räknad (1939) vilket framgår tydligt i filmens pessimistiska slutscen: "Det finns ingenting längre" blir Francois' sista ord. En stund senare ringer väckarklockan som en varningssignal och ingen kan stänga av den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar