Nummer 17

Betyg: 3 monument

Det börjar oerhört snyggt med löv som blåser i vinden längs en stadsgata, en man dyker upp, hans hatt blåser av och han plockar upp den framför porten till ett hus som tycks övergivet, Nr 17. Vi vet inget om vem han är eller om han har något egentligt ärende i det övergivna huset, eller om allt är en slump. Nu är det en hitchcockfilm så det är ingen slump att han är där, eller någon annan av alla de olika udda figurer som samlas i det övergivna huset: ett par eleganta inbrottstjuvar, en dövstum dam, en uteliggare, en ung kvinna och hennes pappa och så mannen vi följde in från gatan. Ett lik försvinner, ett diamanthalsband stjäls, ett rörigt slagsmål uppstår och en vansinnig jakt med ånglok och buss tar sin start. Under jaktens gång skiftar identiteterna och det blir så många snurrar att det inte riktigt går att förstå historien från början. Men det är spännande och det är Hitchcocks första experiment med rusande tåg, klättrande människor och vilda bussfärder. Kanske skulle Ordspråksboken 1:19 fungera som en sammanfattning?

Bäst är skuggorna, korven i fickan och uteliggaren Ben's utpräglade londondialekt.