Om kulisser och verklighet, om drömmar och realism - men kanske handlar det framförallt om filmkonsten som sådan. Kaotiskt, rörigt, snyggt och skitigt. Det är både dokumentärt och teatralt, både märkligt och mäktigt.
En stuntman blir kvar i Peru efter en filminspelning - vad som sedan händer är antingen en dröm eller en absurd skildring av filmkonstens konsekvenser. Folket i trakten spelar upp filmen på nytt, bortom all rim och reson - som en magisk besvärjelse. Kanske så som filmkonsten innerst inne är eller vill vara. Vi kan inte följa med och vi kan inget annat än följa med. Liksom Kansas (huvudpersonen) som inte kan annat än be om syndernas förlåtelse. Teologi på allvar!
Bäst är kaoset, kamerans kast mellan film och verklighet, filmhistoriens snyggaste filmkamera och soundtracket - fint, tidigt sjuttiotal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar