Lore

Betyg: 4 monument

Det här är en Fruktansvärd film om hur barn och unga drabbas i krig. Och samtidigt är det en av de vackraste filmer jag sett på länge. Att bildspråket är så poetiskt gör den på något sätt uthärdlig, och mycket, mycket sevärd. Hannelore (Lore) är äldst i en syskonskara på fem, hennes yngsta bror är inte fyllda ett år. När Hitler är död tappar fadern SS-officeren både makten och ansiktet. Familjen lämnar hastigt sitt hem och ganska snart står barnen själva i ett öde land. De beger sig till fots tvärs igenom det sargade landskapet, till mormodern i norr. Död och ondska möter dem.

Sällan har jag sett barns utsatthet skildras så svart och naket. Lore, som är 15 år, balanserar mellan barndom och vuxenhet, mellan att vara omhändertagande och uppgiven, att förneka förintelsen och ompröva föräldrarnas nazistiska ideal. Systern Liesel elva-tolv år, otroligt fint spelad av Nele Trebs, tar även hon ett stort ansvar för småsyskonen. Yngste broderns gråt skär som knivar i mig genom hela filmen. Tvillingbröderna omkring sju år, försöker överleva genom att leka med varandra, knyta an till den som finns för dem och äta så fort de får möjlighet. Här finns hunger, rädsla, övergrepp, våld, död och ödeläggelse. Det är svårt att förstå om den som är ung kan överleva en sån här erfarenhet. Det är svårt att förstå.