Detta ingår; händelse som gör att huvudpersonerna måste fly - mot sin vilja tillsammans - möte med läskiga varelser - giftiglar - möte med märklig sidekick - i det här fallet en cigarrökande vegan från Jersey - möte med banditer i öknen på motorcyklar (alltid dessa banditer i öknen på motorcyklar), strid mot de onda skurkarna som tycks ha övertaget, kärlek som uppstår efter slutstriden o c h, höll jag på att glömma, de obligatoriska dumma poliserna som ständigt kommer försent. Allt förpackat i en sorts retroframtid, med en död jord och liv i enorma garage och hangarer under ytan.
Kanske handlar det om romantik versus teknik, men så enkelt är det inte för i slutscenen tas tekniken till hjälp för att romantiken ska bli optimal (= solnedgång, vita hästar på en strand, måsar som skriar ensligt långt borta, vågor som rullar in...). Snarare handlar det om liv versus död, där den smärtsamma kärleken gör livet möjligt. Det som Symeon talar med Maria om i Lukasevangeliet: "ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd" (Luk 2:35). Det svärdet avgör slutstriden som utspelar sig i hjärnan, eller själen om vi så vill. Ett flammande svärd som också påminner om att den paradisiska tillvaron inte är möjlig längre(1 Mos 3:24). Det förtar en del av det romantiska skimret från slutscenen, kanske är det meningen.
.... eller så är det helt enkelt en ganska dålig science-fiction film utan mening och innehåll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar