The Tree of Life

Betyg: 2 monument

Det börjar med ett bibelcitat ur Jobs bok (Job 38:4,7), om människans klagan inför Gud och Guds svar. Detta blir en sorts återkommande tema, de stora frågorna till Gud om varför, men svaren uteblir. Ändå tror jag regissören menar att svar ges i filmen genom de oerhört pretentiösa bildspelen om allt från solstormar, Saturnus ringar, dinosaurier och vulkanutbrott till celler som delar sig. I naturen, genom skapelsen talar Gud till oss människor. Problemet är att där finns ingen nåd, även om det talas högtidligt om nåd inledningsvis. Nåden har med Kristus, med ett relationellt förhållningssätt till Gud att göra. Gud som faktiskt delar våra mänskliga villkor, inte Gud bortom mänskligheten, dold i naturens oerhörda kraft. Resultatet blir natur contra nåd och, skulle jag vilja säga, religion contra kristendom. Det är nog inte meningen, men det känns rejält omodernt, konservativt och okristet.

Bortsett från den pretentiösa gudsskildringen är det en fin barndomsberättelse från amerikanskt femtiotal med auktoritära fäder (Brad Pitt med utputande underläpp) och milda mödrar. Men det förmår inte väga upp de patetiska bildsvallen och den tröttsamma new age-musiken. Plus dock för de snygga femtiotalsvillorna!