Betyg: 2 monument
Ungt skrivande. Rockmusik. Turnéliv. En alltför ung man (femton år!) får i uppdrag att följa ett rockband på deras turné och skriva ett reportage till Rolling Stone Magazine. Märkligt nog blir han deras förtrogne och de berättar sådant de inte berättar för andra journalister. Ännu märkligare är att historien bygger på regissörens egna upplevelser som mycket ung rockjournalist åt just Rolling Stone. Men det övertygar inte. William är alltför äppelkindad, musikerna alltför förtrogna, groupiesarna alltför moderliga. Det är också något i förgsättningen som gör att all autencitet tappas. För grällt och konstlat.
Men egentligen handlar filmen nog inte alls om musik, skrivande och turnéliv under tidigt amerikanskt 70-tal. Utan om en alltför neurotisk mamma och hennes försök att hålla kontakten med sina barn. Det är hennes oro som driver filmen framåt, en sorts urkraft som är mycket starkare än rockmusiken.
Vackrast är skivsamlingen som storasyster lämnar i en back under sängen när hon flyttar hemifrån. Där finns allt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar