Betyg: 3 monumentMycket cyklande, snabbt filmat på förstadsgator. Från barnhemmet till förstaden. Från personalomsorg till den främmande kvinnan som av någon anledning bryr sig om honom. Från längtan efter pappan till ett accepeterande av pappans avstånd. Från brutalt våld till en sorts förlåtelse. Från en trasig byggfutt i skräpskogen längs vägen, till en grillfest hemma på gården. Från övergivenhet till ett hem?
Viktigt, välspelat - men det blir inte någon riktigt stor film. Som om berättelsen ändå inte lyfter. Det blir bara de, inte du och jag. Det blir en betraktelse, inget deltagande.
Ja, jag kan förstå vad du menar. Vi undrade lite också när vi gick ut varför den blivit så omskriven. Det var naturligtvis fantastiskt att den här kvinnan öppnade sitt hjärta för honom men lika fantastiskt som det var var det förfärligt att en förälder tror att han kan välja om han vill vara förälder eller ej. Än så länge kan man väl ändå inte ta ut skilsmässa från sitt barn??
SvaraRaderaFörutom det så tycker jag att den gav mig en del ur ett lärarperspektiv; jag tänkte på hur många barn med ett sådant kroppspråk jag har träffat och hur lätt det är att INTE förstå deras verklighet. Det gjorde ju långt i från alla i filmen heller. Mmm, men nog var den bra ändå, på något vis. Jag är ändå glad att jag såg den.
Jag är också glad att jag såg den och tycker att det är en viktig och bra film. Men jag håller med Jonas, det är något som saknas. Jag blev inte riktigt engagerad. Men kanske berodde det mest på att jag läste en översvallande recension innan jag såg filmen. Recensenten tyckte verkligen att det här var en väldigt, väldigt bra och viktig film. Jag tror också att jag jämförde den med Mannen från Le Havre, som jag såg strax innan, och som jag tycker är en riktigt bra film (finns vissa likheter, och ändå inte).
SvaraRadera