Betyg: 5 monumentKlass och kultur, skitiga arbetsjeans och Chopins pianosatser. Vi möter Robert Dupea, med mellannamnet Eroica (!), som nonchalant arbetare på ett oljefält, lysande spelad av Jack Nicholson. Det visar sig så småningom att han inte alls hör hemma där, utan i en miljö med klassisk musik, bord med vita dukar och ett hus i Washington state där strandtomten ger en svindlande utsikt över vildmarken. Är han en frivillig klassresenär, som reser i motsatt riktning, eller är han bara rotlös och rastlös? Det senare är nog det mest trovärdiga svaret och det visar sig i Jack Nicholsons kropp. Aldrig har jag sett en film där filmens tema så tydligt kommer fram i huvudpersonens rörelsemönster. Rastlösheten får hela kroppen att kränga i märkliga riktningar, rotlösheten får honom att aldrig stå stilla. Det är oerhört fascinerande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar