Captain America - The First Avenger

Betyg: 3 monument

Det är något speciellt med amerikansk films ständiga återkomst till den lilla människans kamp för upprättelse. Kanske är det en del av "nationalkaraktären", eller åtminstone en del av självuppfattningen. Captain Americas existensberättigande är en del av det. Bara namnet gör ju honom till en nationalkaraktär. Om han inte vore den spinkiga, alltför korta grabben som alltid får stryk - så skulle han inte ha varit intressant för experimentet. Experimentet som gör honom till en superhjälte. Hans erfarenhet av svaghet gör honom stark till slut. Det är mycket paulinskt: "i svagheten blir kraften störst" (2 Kor 12:9). Samtidigt är han inte bara en vanlig hämnare, han är också utvald för att han följer den kodex som både Bamse och Pippi Långstrump följer: Den som är mycket stark måste också vara mycket snäll!

I övrigt är det en ganska spännande film som utspelar sig i utkanten av andra världskriget, där asagudarnas magi får oanade konsekvenser. Tristast är färgsättning. Jag är tveksam till att 40-talet var så där gråbrunt i färgskalan...