14 augusti 2009

Hellboy





Betyg: 4 monument



Vad innebär det att vara människa? Kanske är det vad Bach försöker visa i sina fugor? Troligtvis var det det som drev Michelangelo i hans konst och verk. Ingemar Bergman skulle nog kunna säga att hans filmer är ett utforskande av det mänskliga. Bakom det mesta, kanske rentav allt, konstnärligt skapande ligger frågan om det mänskliga.
I kristen tro är detta centralt i och med att Gud själv väljer att bli människa. Inkarnationen – Guds människoblivande – ställer frågan om det mänskliga i trons absoluta centrum. Men frågan ställs också i kulturens utmarker; i skräplitteratur, i serietidningar, i underhållningsfilmer, i populärmusiken. Filmen Hellboy (2004), baserad på en serietidningsfigur, berättar om hur en demon med avsågade djävulshorn försöker lära sig att bli människa. Vägen går via vänskap, kärlek och förlåtelse – men det är först när han i avgörandets stund offrar sig för någon annan som hans mänsklighet på allvar skiner igenom, i den sårbarhet som då blir synlig. Det är inte stor konst eller litteratur, men det är en djupt kristen erfarenhet som spelas upp i filmen. Vi blir till som människor genom att öva oss i vänskap, kärlek, förlåtelse och genom den sårbarhet det innebär att vara till för andra.

Denna lilla text är tidigare publicerad i Kyrkans Tidning Nr 46, 2008

P.S En fin detalj är den mycket autistiske kamraten som mest lever sitt liv i en vattentank, en vänskap som gör att den liksom de flesta andra filmer kvalar in i kategorin "manlig vänskap".

4 kommentarer:

  1. Jonas, jag undrar om filmskaparna varit i närheten av dessa tankar eller om det helt är din tolkning. Fint skrivet är det i alla fall.

    SvaraRadera
  2. Det är väl som med annan konst att det är betraktaren som skapar konstverket? Eller är det så, är konstnären helt bortkopplad från sitt verk? Jag vet att jag tar mig friheter när jag läser film, musik, konst teologiskt. Men jag är teolog och begriper världen på det sättet. Jag kan tänka att det kan roa konstnären lite grand...

    SvaraRadera
  3. Konstnären har så klart en massa idéer om vad han eller hon vill berätta. Ibland stämmer det överns med vad vi som läsare/betraktare upplever, ibland inte. Men själva konstverket finns ju inte om inte någon tar det till sig och ger det sin egen tolkning. Tänk en bok som ingen någonsin läst, en film som ingen någonsin sett...

    SvaraRadera
  4. Regissören och manusförfattaren Guillermo del Toro har säkerligen haft djupa teologiska tankar om sin film. Sådana genomsyrar hans konstnärsskap, troende katolik som han är. Hur det är med Mike Mignola som ursprungligen skapad seriefiguren Hellboy vet jag inte så noga. Men de stora frågorna brukar inte vara långt borta när det gäller skräckserier, fantasy och dylika konstarter.

    SvaraRadera