13 i planet

Betyg: 3 monument

I grunden en berättelse om européers förakt för kinesisk ödestro och hur tunn den rationella, moderna hinnan är. Två män som ska flyga från Hongkong till Tokyo får höra om en dröm om just en sådan resa - en dröm som slutar i katastrof och död. De skrattar åt drömmen, men efterhand besannas fler och fler detaljer i drömmen medan flygplanet med nedisade vingar, utan radiokontakt tappar riktningen och styr mot en okänd strand fylld av klippor. Flera av passagerarna har hört om drömmen och spänningen trappas upp efterhand som de förhåller sig till drömmens möjliga verklighet på olika sätt. 

Snygg historia, men medelmåttigt skådespeleri. Intressant med det inledande föraktet för vidskepelse och sedan vars och ens rädsla för att drömmen är sann. Så fungerar vi nog, vi moderna människor. Kristendomen framstår som det som borde tala mot ödestron, vilket i sig är en modern tolkning.  Roligast är slutrepliken och skinksmörgåsarna som ingen vill ha. 

San Demetrio, London

Betyg: 4 monument

Jag är svag för brittiska krigsfilmer gjorda under eller strax efter kriget där hjältarna aldrig är befäl eller överhetspersoner utan vanligt folk med breda dialekter. Så också här. Lastfartyget San Demetrio, hemmahörande i London, lastar tankarna fulla med bensin i Texas, men bli attackerat av en tysk jagare och det brinnande skeppet överges av besättningen utanför New Foundland. En av livbåtarna kommer på avvägar i det hårda vädret och när de genomvåta, hungriga och nedfrusna siktar ett fartyg tänds hoppet. Men det är deras eget skepp de kommit tillbak till. De tar sig ombord och lyckas föra det sargade och nästan helt sjöodugliga skeppet i hamn. Ett hjältedåd utfört av frysande, hungriga sjömän som mest längtar hem.

Välgjort, kanske inte så spännande men ärligt och en fin skildring av hårt arbete och arbetsgemenskap - det vi skulle kunna kalla solidaritet. Berättelsen om molnstoden i Andra Mosebok refereras och i brist på ”The Book of Prayers” så får Bibeln och Psaltarens 23:e psalm duga vid begravningen till sjöss.

Frihetens fantom

Betyg: 4 monument

Med start hos Goya och de franska arkebuseringsplutonerna under spanska självständighetskriget undersöker Buñuel den borgerliga frihetstanken - rätten att göra det du vill och ängsligheten att göra som alla andra. Men på sitt eget absurda sätt med lösa associationer och mycket humor. Vi får möta gravskändare, en Emu, en seriemördare, två polischefer, en man som i smyg ger småflickor vykort på franska sevärdheter som vore de pornografiska, en cancerpatient, en hänsyftning på Lukas 17:2, en pansarvagn som jagar räv, fyra munkar som först ber en innerlig bön till Josef samt Herrens bön, för att sedan dricka whisky och spela kort ... Elegant flyttar sig kameran från den ena till den andra situationen genom glidningar och fokusskiftningar.

Lite svårbegripligt, men underhållande. Bäst är den högborgerliga pappan som utbrister, "Jag är så trött på symmetri" och sedan flyttar de förgyllda ljusstakarna en liten bit på spiselkransen. Roligast är nog brevbäraren som kommer klockan tre på morgonen, eller ännu hellre undervisningen på polishögkvarteret - en ren fars där poliser ständigt passerar ut och in och föreläsaren aldrig kommer till saken!

The Pale Blue Eye

Betyg: 3 monument

Det är mörkt, grått och på gränsen till svart-vitt - de enda färger vi ser är kadetternas fula blå uniformer och en och annan lykta eller några levande ljus. Ett mord har begåtts på militärakademin West Point och en tystlåten man med skarpt intellekt kallas in för att lösa mordet. Till sin hjälp tar han en av kadetterna: Edgar Allan Poe, en man som tar poesin på stort allvar, liksom det mesta här i livet. Det är också han som i slutänden löser fallet hela vägen - den lösning som uppdagas först visar sig inte vara den rätta lösningen.

Det är välgjort, lite långsamt och stundtals kvasifilosofiskt, men berättelsen är bra och komplex. Den handlar om en faders förtvivlan, om hämnd, om att verka bortom läkekonstens gräns, om desperation och djävulsdyrkan, om vad militären gör med unga pojkar och om att varje kristen människa som begår ett brott smutsar ner Kristi kropp. Roligast är de unga soldaternas överdimensionerade hattar.

Ingen fara på taket

Betyg: 3 monument

Jag såg den här filmen som barn och älskade den, men jag förstod nog inte vad den handlade om, men bara det att det var ett helt dinosaurieskelett med i filmen gjorde den sevärd. Nåja, så bra tycker jag nog inte att den är idag. För det första kan inte Cary Grant matcha Katharine Hepburn, hon är snabbare, kvickare och betydligt mer karismatisk. Han ska i och för sig vara lite tråkig och disträ, men även i den rollen kan han inte mäta sig. Det gör att filmen haltar. För det andra är hela storyn ytterst fånig, vilket väl är ett kännetecken för tidens screw-ball komedier, men inte tillräckligt fånig så att det blir absurt - som hos Bröderna Marx. Lite trevligt fånig och snäll. Vilket gör den i längden ointressant.

Det roligaste är när Cary Grant tar emot den rika änkan i dammorgonrock och plötsligt utbrister "Just now I feel so gay!". Då är vi utanför det trevliga och snälla och det blir spännande. Det är också intresant att alla hamnar i fängelse och att sheriffen knappast blir omvald, också det lite skärpa i trevligheten. Leoparderna i all ära, men de lever inte riktigt upp till bibelordet i Hosea 13:7. De är trots allt för snälla de också.

Godzilla x Kong The New Empire

Betyg: 3 monument

Ett riktigt äventyr med nya världar, okända kulturer och livsfarliga monster. Men det börjar med Kong som deppar i sin ensamhet som härskare i underjorden, dessutom har han tandvärk. I sin längtan efter sällskap råkar han på en farlig motståndare och behöver Godzillas hjälp för att klara sig och med det världen som vi känner den. 

Det är på det hela taget snyggt gjort med storartade slagsmål mellan monster; i Norra ishavet, vid pyramiderna i  Giza, i underjorden och så till sist slutstriden i Rio. Mellan dessa strider söker en grupp människor förstå vad som händer och delvis hjälpa till. I vanlig ordning är det en hjälte/hjältinna och några fåniga sidekicks. En intressant kommentar är att för att rädda världen kan de inte lita på politikerna eller big business. Det är forskarna som har lösningen - tänk Greta Thunberg! Till det kan vi lägga en referens till Mose när han ställer sig på slavarnas sida mot den makt han själv är en del av (2 Mos 2:11-12). En del av dialogen är på teckenspråk, eller sker med telepati - vilket är lite udda. Liksom att Godzilla sover i Colosseum i Rom.

Dr Mabuse

Betyg: 4 monument

Illegala spelklubbar, storslagna residens, spiritistiska seanser och oro på börsen. Allt lika elegant skildrat i starkt expressionistiska scener i denna moraliska berättelse om Dr Mabuses uppgång och fall, skildrad i tolv akter - sammanlagt fyra och en halv timme. "Det finns ingen kärlek, bara begär" - Dr Mabuses replik sent i filmen berättar mycket om vem han är: en cyniker. Och till det en cyniker med makt och inflytande (inte olik någon av dagens amerikanska tech-miljardärer fast filmen är från 1922 och handlar om andra cyniker som börjar få inflytande i efterkrigstyskland). Med ständigt nya förklädnader får han makt över människorna med hjälp av hypnos, suggestion och psykoanalys - allt för att de ska gå under. Hans mål är att överglänsa alla och han skyr inga medel. 

Det är mycket spännande och välspelat - grymma gangsters, galna genier, vackra damer, ädla hjältar och degenererade adelsmän. Roligast är ansiktstvätten, snyggast är konsten: glasfönstren hos Hull och statyerna hos greve Told.