Det är något vekt och därmed intressant över Henning, långt från klassisk arbetarskildring. Kvinnorna framstår som de starka, särskilt Annika, men också Lotten som dock sjunker ihop mer och mer under berättelsens gång - fint spelat. Snygga Stockholmsbilder, bra dialog och snygga kollektivscener - men lite för mycket av historielektion och lite för lite levande drama. Personerna framträder inte för att de är just de personer de är utan för att illustrera den historiska utvecklingen. Som om inte berättelsen bar i sig själv, vilket jag är övertygad om att den gör.
Klasskänsla, vetskapen om varifrån du kommer är central och här citeras både visionen ur Jesaja 35 om den jublande ödemarken och Kommunistiska manifestet - bägge blir en sorts hoppfulla texter om den framtid som kanske en gång är möjlig. Så också vart du är på väg är centralt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar