Tungt arbete, fattigdom och en hård lutherdom - havet, sanden och de låga husen bjuder inte in till gästfrihet, snarare tvärtom. Hit till Jyllands nordkust kommer Babette som flykting från det politiskt oroliga Europa vid 1800-talets mitt. Hon tar tjänst som hushållerska hos prästens döttrar och efterhand förstår vi att hon kan betydligt mer än hon visar. Först tas hon emot med öppna armar, men inskränktheten och misstänksamheten tar över. Så bestämmer sig Babette för att bjuda på kalas och inte vilket kalas som helst, det kan liknas vid visionen i Jesaja 25:6 "ett gästabud med feta rätter och starkt vin, med feta mustiga rätter och starkt, klarat vin." Mest fascinerad blev jag av "Cailles en sarcophage" (inbakade vaktlar). Gästabudet blir en fantastisk fest där maten och vinet får mer och mer en evangelisk betydelse efterhand som rätterna bärs in. Jarl Kulle sammanfattar det suveränt i en monolog lång som en predikan.
Mer ett kammarspel än en dramatisk film, men välspelad och en fantastisk berättelse av Karen Blixen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar