Maffiabröder

Betyg: 3 monument

En långsam berättelse om våld, tät gemenskap, rädslor och svek. Henry berättar om sitt liv i maffian för polisen när han bestämmer sig för att ange kamraterna. Det är den berättelsen vi får följa. Redan inledningsvis anar vi slutet då Henry får inpräntat i sig att det viktigaste är att hålla tyst, att a l d r i g tjalla på någon (en variant av det åttonde budet, eller helt enkelt en uppmaning att aldrig göra det Judas gjorde). Det blir ockå en sorts vardagsberättelse om maffialivet, våldet, gemenskapen, festerna, hotet, pengarna, spriten, drogerna - det enkla sättet att släcka ett människoliv. I korta sekvenser får vi del av detta liv. Stötarna ser vi aldrig, vi får bara vara med om konsekvenserna och hur de påverkar relationerna. Det blir lite för långsamt och tråkigt till sist, mest beroende på att skådespeleriet inte fungerar mer än för Robert De Niro och han har inte huvudrollen.

Bäst är all mat som tillagas och serveras och så slutlåten: "My Way" med Sid Vicious.

Woyzeck

Betyg: 4 monument

En moralisk berättelse om en god människa som inte har råd med moral. Woyzeck, en fattig, obildad soldat utnyttjas av "de goda människorna" - kaptenen, doktorn - som vore han ett djur att experimentera med. Själv säger han att de fattiga inte har råd med moral. Samtidigt är Woyzeck just så mänsklig i sin lydnad, i sin förtvivlan, i sitt underläge - medan de goda borgarna är de som egentligen är onda och omänskliga och som till slut driver honom till det dåd han själv vill undvika.

Det är teatralt och filmiskt på en och samma gång, som alla Werner Herzogs filmer. Dialogen är poetisk, långt från vardaglig, varje scen är en novell i sig och Klaus Kinski är magisk. Uppenbarelseboken 9:2 har betydelse, liksom Johannes 8 och Lukas 18:16.

Djävulsflickan från Mars

Betyg: 3 monument

En sorts proto-feministisk science-fiction från tidigt femtiotal. Skotska hedar, ett värdshus, en professor, en journalist, en förrymd fånge, ett barn och några till. Relationerna är inte så enkla, men i deras mitt landar ett flygande tefat på väg till London. Den läderklädda utomjordiska kvinnan med strålpistol kräver en ledsagare på resan och den som erbjuder tjänsten blir Kristus för världen - den som offrar sitt liv för att vi andra ska leva. 

Det handlar en del om fysik och om att ha ordet i sin makt och att den som visar sig vara Kristus för oss inte självklart är den vi tror.

Bullit

Betyg: 4 monument

En snygg film i mörka färger om polisarbetets vardag, om arbetstid och arbetsorganisation. Även om vardagen är det övervägande ryms här en söndagsgudstjänst i denna thriller om politisk korruption, mord och lögner. Det jagas i sjukhuskulvertar till fots och i bil genom San Fransiscos gator, upp och ner i backarna så fälgarna far.

Det är just det vardagliga som gör filmen så bra. Inga extravaganser, utan rakt upp och ner berättat om arbetet som polis och vad det kan innebära för lockelser och faror. Intressant också med sjukhusmiljön och en färgad kirurg som fattar avgörande beslut. Snygg diegetisk musik på nattklubb med kvinnlig jazzflöjtist (det är ju sextiotal!) Roligast är nog ändå att skurken tar på sig säkerhetsbältet när han startar biljakten. Det räddar honom dock inte.

Rebel Moon - The Scargiver

Betyg: 2 monument

Det är något som saknas. Det är relativt välgjort med en hel del snygga scener, även om det romantiska överväger. Särskilt i scenerna från skörden blir det patetiskt med svettiga människor i grova jeansbyxor som i ultrarapid skördar veteax i motljus. Ganska gräsligt! Men det är inte det romantiska som är problemet även om våldet är överromantiserat - utan det är bristen på humor. Allt är på dödligt allvar och då blir det till slut bara skrattretande.

Några äventyrare slår sig samman med en by präktiga bönder och bekämpar Imperiets imperialistiska och fascistiska skurkar. Vi har sett det både förr och bättre. Den teologiska grunden är orden om att smida om vingårdsknivarna till vapen och tvärtom, dvs både Joel 3:10 och Mika 4:3, där orden hos profeten Joel tyvärr dominerar. 

Umberto D.

Betyg: 3 monument

En klassisk skildring av fattigdom och värdighet, liksom i flera av De Sicas andra filmer: Cykeltjuven, Miraklet i Milano. Tydligast blir det i den smärtsamma scenen då den pensionerade tjänstemannen Umberto D försöker förmå sig själv att tigga för att få ihop pengar till ockerhyran. Varken kroppen, armen eller handen vet hur man gör och är högst ovilliga att prova. Han är en mycket ensam man, men vid sin sida har han en liten hund, som får hans mat på fattigbespisningen, och Maria, pigan i huset där han bor, hon får sedan det han lämnar efter sig när han ger sig av. 

I botten en samhällsskildring där klasskillnaderna växer efter kriget och de nyrika vänder sig bort från de fattiga - och därmed misslyckade - de under kriget delade vedermödorna med. Ett hårt och fientligt samhälle växer fram i Italien (och världen) på femtiotalet. Fint spelat av amatörskådespelare, men lite för långsamt och sentimentalt. Ett radband kan ge lite hopp (mycket handfast sådant), men bönen som följer är endast ett mekaniskt rabblande. 

Varulven

Betyg: 4 monument

Härliga kulisser, mycket dimma och förvridna träd. Men också en trivsam antikvitetshandel, en katedral och en romsk marknad (egentligen en begravning). Larry Talbot kommer hem till den lantegendom, Talbot Castle, som han är närmast arvinge till nu när hans äldre bror är död. Han är tveksam, men hans pappa uppmuntrar honom och vill att han ska ta över egendomen. Pappan är egentligen inte särskilt intresserad av sonen, men i att släktnamnet lever vidare. En kväll försöker Larry rädda en ung kvinna från en vargattack, han blir biten men slår ihjäl vargen. På marken ligger sedan en död man. Larry som blev biten i kampen tar över förbannelsen och blir själv en varulv. Han är till en början omedveten om det, men inser det snart. När han söker hjälp betraktar de honom som psykiskt sjuk - att han suggererar sig själv till att tro att han är en varulv. Och på ett sätt har de rätt, han är en bräcklig själ i en stor kropp.

Det är en fin skildring av en ensam man och hans brottning med psykisk ohälsa och en tvingande familjesituation, en sorts hedersförtryck. Det är betydligt mer psykologi än skräck. Slutet är i sig djupt tragiskt, men en elegant upplösning av en god berättelse där särskilt Maria Ouspenskaya gör en fin roll som den romska spåkvinnan Malena. Intressant är kommentaren om gudstron som hjälp mot det existentiella tvivlet. 

Ökenlejonet

Betyg: 4 monument

Om Italiens ockupation av Libyen och folkmordet på beduinbefolkningen, bl a genom koncentrationsläger (där de flesta gick under av svält), förgiftning av brunnar och dödande av boskap. Omar Mukthar var den frihetshjälte som i 20 år bekämpade den italienska ockupationsmakten - en fridsam koranlärare och skicklig militär strateg (här mycket övertygande spelad av Anthony Quinn). Mycket övervåld som ställs mot gentlemannaskap, mycket lögn som ställs mot hederlighet, mycket arrogans som ställs mot ödmjukhet, mycket egoism som ställs mot solidaritet. 

Det mest anmärkningsvärda är att de katolska italienarna - uppbackade av fascistiska präster - inte nämner Gud vid något tillfälle, medan de fromma beduinerna hela tiden talar om Guds vilja, omsorg och om bönens nödvändighet. För italienarna handlar det om ära, dock mest personlig sådan. Ändå är det italienarna som står för civilisation och modernitet. I deras ögon är beduinerna barbarer - filmen visar att det är precis tvärtom!