Arbete, arbete, arbete och saker som går sönder, både kroppar och själar. Det är lätt att uppfatta det som att det är det hårda arbetet som skapar sjukdomen, fast det egentligen är sjukdomen som ger just det förhållningssättet till arbetet. Det räcker inte med vackert foto, eller med uttrycksfulla ansikten. En film kräver dramatik, berättelse och karaktärer. Visst det saknas inte dramatiska händelser, eller karaktärer, men det saknas berättelse och då blir dramatiken och karaktärerna ointressanta eller än värre obegripliga. Synd på vackra bilder över leråkrar i vårvinterljus. Synd på rördromen som inte får betyda något. Synd på en roman som berättar så mycket mer och som också rymmer evangelium, inte bara lag.
Allt är tungt och gråbrunt. Det finns bara kallvatten. Ingenting blommar och fåglarna sitter fast i näten. Jag har nog aldrig längtat så mycket efter en syrénberså!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar