The Missile

Betyg: 3 monument

En rysk missil landar av misstag i norra Finland. Den finska militären och politikerna försöker avdramatisera det hela och mörka fakta. Samtidigt som världen uppmärksammar detta och skickar journalister till platsen. En av journalisterna är Niina, en ensamstående, nyskild mamma som lever under hot från den våldsamme ex-maken och som dessutom har lika lite journalistutbildning som självförtroende. 

Könsord, svordomar och udda personligheter. Åttiotal så att det sprutar om det och allt placerat i norra Finland. Kan det bli dåligt? Nej, men stundtals osammanhängande och ofta både absurt och realistiskt på samma gång. Ska vi ta det på allvar, eller är allt ironi? Nej, jag tror att feminismen är på allvar, det Rebecca Solnit skriver om i sin bok "Hågkomster av min icke-existens". För Niina är just "icke-existerande" som journalist bland finska militärer. De lyssnar varken till henne eller någon annan kvinna - kvinnorna är bara kroppar, ingen hjärna för dem. Det är smärtsamt, men också en skildring av verkligheten. Och jag vill också tro att Niinas antikärnvapenengagemang är på riktigt. Att filmen är ett försök att ifrågasätta den nu åter igen rådande doktrinen att krig är fred.

En teologisk tanke som dyker upp är om det finns förlåtelse för känvapenkriget - är det möjligt att förlåta den som ligger bakom världens utplåning? Bäst är kanse den finska 80-tals schlagern.