Uprising

Betyg: 3 monument

Korea under sent femtonhundratal. Landet är feodalt styrt och en tänkare som förklarat att adelsmän och trälar är lika mycket människor har just blivit avrättad för hädiska och kätterska tankar. Strax efter det invaderar Japanerna landet och kungen flyr hals över huvud och lännar fegt sitt folk kvar utan skydd. Som straff bränner de ner det kungliga palatset. Folket får lida hårt under japansk ockupation med svält och umbäranden. När kungen efter sju år vågar sig tillbaka tvingar han den utblottade befolkningen att bygga ett nytt palats åt honom. I denna kamp mellan feodalmakt och folket pågår också en kamp mellan en adelsman och hans personliga träl som en gång var hans vän. 

Mycket svärdstrider, mycket förakt för folket, mycket klasskamp, mycket förräderi och en skatt som byter händer ett antal gånger. Tidslinjerna bryts med tillbakablickar som är lite svåra att hänga med i och själva storyn är kanske en aning tunn.  Märkligast är den revolutionära teatergruppen som i slutscenen avslutar sin pjäs med vad som i mina öron är en maoistisk maxim: "Så länge folket hålls i ofrihet kommer det alltid att göra uppror".