Betyg: 4 monument
Det är mycket operakänsla, snygga kostymer och stora scenografier - från ishavsscenerna i början och slutet till den fantastiska trappan i Victor Frankensteins hem. Och liksom på operan handlar det om stora känslor; kärlek, hat, vänskap, hämnd, sanning, liv, död ...
Victor Frankenstein vill utplåna död och sjukdomar, han vill konstruera liv för att det finns så mycket död. Ett argument som är verksamt än idag inom läkarvetenskapen. Men det blir inte som han tänker sig. Han har inte grepp om konsekvenserna. Det är fatalt, inte bara för honom utan för hela hans familj.
Det är snyggt gjort, snyggt spelat och ett hållbart manus där Robert De Niro som monstret blir den som anklagar sin skapare för att vara omänsklig. Fördelningen mellan likdelar och samtal om vad det är att vara människa känns ganska jämn. Till det senare hör läsningen ur Predikaren 1:16-18. Roligast är att Victor och hans kamrat bokstavligen stöter på Schiller (som dock aldrig gick på universitetet i Ingolstadt, men det är roligt ändå).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar