Det är något i färgsättningen; i det kalla dagsljuset och det alltför varma kvällsljuset som är olycksbådande, liksom musiken. Det gör att vi vet att det går illa redan från början. Det är en svaghet. Styrkan ligger mer i det teologiska, i bibelcitaten, särskilt Uppenbarelseboken 19:17 och i psalmsången, men allra mest i det gömda radbandet. En kommentar till påtvingad konversion och omvänd ekumenik. Det otäcka är att missnöjet, öppningen för våldet ligger där, i den påtvingade enigheten. Som en skildring av Sverige idag, där det så lätt skapas missnöje och splittring genom att peka på andras fördelar. Ondskefullt.
Också en sorts hyllning till händernas arbete och en udda hjälte - en begravningsentreprenör. En western-film förstås, nämde jag det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar